I Look up

... At the heaven, I see you sit there with the Angels.
Bilden säger nog mer än de ord jag skriver. Bilden är på handbuketten jag gjorde som jag la på kistan vid det sista farvälet innan kistan förenades med jord. Bilden på blomman som togs medan vi väntade på alla skulle komma så begravningen kunde börja. Begravningen på min sambos morfar som dog i den vidriga, idag folksjukdom, cancer. Folksjukdom känns det som då vareviga person får svar om att de har cancer, äckliga vidriga cancer som sliter loss familjer, skapar sorg och sliter loss våra älskade nära ifrån oss. Sen idag så var jag den som ville va stark, stark för min älskade sambo då det var hans morfar. Jag var stark, stod som ett stöd till honom, höll om hans syster när det brast men så sa hans mormor några ord som var så likt, likt ett slag mot mitt hjärta. De orden var nästan identiska med de som jag fick höra vid kistan när jag var på begravning av min egen morfar, som också dog av cancer. Då kom det några tårar. Men jag kände ändå att jag försökte vara stark och ge dem allt mitt stöd. Vila i frid nu...





Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

RSS 2.0